Statsrådet utfärdade 8.102026 en förordning om de numeriska värdena på energiformsfaktorerna för byggnader. Dessutom har miljöministeriet utfärdat en förordning om nya nollutsläppsbyggnaders energiprestanda och en förordning om förbättring av byggnaders energiprestanda till nollutsläppsbyggnader vid reparations- och ändringsarbeten. Förordningarna är ett led i genomförandet av EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD).
Förordningarna gäller till exempel kravnivån för byggnaders energiprestanda samt de koefficienter som används vid beräkningen av jämförelsetalet för energiprestanda. Energiprestandakraven gäller till exempel uppförande av nya byggnader och reparation av byggnader till den del reparationens omfattning möjliggör förbättring av energiprestandan. Energiformsfaktorerna används också i de beräkningar som gäller energicertifikatet.
Målet är att förbättra energiprestandan på ett kostnadseffektivt sätt, med beaktande av olika byggnader och lösningar
Genom författningarna uppdateras energiprestandakraven vid nybyggande och reparationsbyggande. De tillämpas på nya och befintliga byggnader, byggnadsdelar och delar av byggnader samt på tekniska system i samband med nybyggande och reparationsbyggande.
I förordningarna har man beaktat skillnaderna mellan nya och befintliga byggnader, skillnaderna i de tekniska lösningar som används i dem samt hur godtagbara skillnaderna är. Författningarna styr mot en förbättring av byggnaders energiprestanda på ett kostnadseffektivt sätt så att det inte uppstår oskäliga skyldigheter för ägarna.
Vid reparationsbyggande finns det fortfarande flexibilitet bland annat när det gäller teknisk, funktionell eller ekonomisk genomförbarhet. Kraven gäller inte vissa byggnader som inte omfattas av dem, till exempel byggnader som ägs av försvarsmakten eller centralförvaltningen och som används för det nationella försvaret.
De reviderade energiformsfaktorerna beaktar bättre den ökande användningen av förnybar och annan utsläppsfri energi i produktionen av el och fjärrvärme. Användningen av fossil energi inom energiproduktionen har minskat i Finland under de senaste åren och koldioxidutsläppen från produktionen av el och fjärrvärme har sjunkit snabbt. Europeiska unionen förpliktar också till att främja fjärrvärme och fjärrkyla. Energiformsfaktorerna sänks med 25 procent, med undantag för fossila bränslen. Fjärrvärmens och elens relativa konkurrenskraft förändras alltså inte. Ändringarna bedöms inte påverka de olika uppvärmningsformernas marknadsandelar.
Förordningarna är teknikneutrala och möjliggörande, vilket innebär att byggnadens ägare kan välja vilka åtgärder eller kombinationer av åtgärder som används för att uppnå kravnivåerna. Till exempel kan byggnader av massivt trä och stenmaterial planeras med samma materialtjocklekar som i dag, och det är möjligt att uppnå de nya kravnivåerna till exempel genom att välja fönster som är bättre än referensnivån, minska luftläckagetalet eller effektivisera värmeåtervinningen. Också den nytta som energisammanslutningar medför och det ökade utnyttjandet av spillvärme kan beaktas.
Förordningarna träder i kraft den 1 januari 2027, men det blir obligatoriskt att tillämpa dem först efter en övergångsperiod. I fråga om byggnader som ägs av offentliga organisationer blir det obligatoriskt att tillämpa förordningarna vid ingången av 2028, och från ingången av 2030 ska de tillämpas på alla byggnader. Ägaren till en byggnad kan dock handla i enlighet med de nya byggbestämmelserna genast när författningarna har trätt i kraft.
Förordningarna har beretts i en uppföljningsgrupp tillsammans med en stor grupp intressenter. Förordningarna var på remiss den 29 april–15 juni 2026.
Bakgrund
Syftet med det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda är att minska byggnaders energibehov i enlighet med principen om energieffektivitet först, att minska de växthusgasutsläpp som orsakas av användningen av byggnader fram till 2030 och att fastställa en långsiktig vision för ett energieffektivt och utsläppsfritt byggnadsbestånd på väg mot ett klimatneutralt EU 2050. Direktivändringen är den del av EU:s 55 %-paket, vars mål är att minska utsläppen inom EU med minst 55 procent före 2030.
Ett centralt krav är att byggnadens energibehov ska minskas med 10 procent jämfört med den nuvarande nivån. Detta har genomförts genom att kravnivån för utjämningsberäkningen har förbättrats. Genomförandesättet är jämlikt, teknikneutralt och möjliggörande, eftersom den som påbörjar ett byggprojekt beslutar om de åtgärder som vidtas för att uppnå kravnivån. De nationella kraven ska åtminstone motsvara den kostnadsoptimala nivån. Beräkningen görs enligt de regler som fastställs i den delegerade förordningen. Den kostnadsoptimala nivån får underskridas med högst 15 procent. Enligt preliminära beräkningar ligger kraven på den nivå som direktivet förutsätter. En omfattande granskning genomförs som ett separat projekt, och resultaten lämnas till kommissionen vart femte år, nästa gång 2028.
Miljöministeriet har berett de ändringar i den nationella lagstiftningen som direktivet förutsätter i flera etapper. I enlighet med regeringsprogrammet ska det nationella genomförandet av direktivet ske med så små ändringar som möjligt i gällande författningar.
Enligt EU:s direktiv om energieffektivitet är nollutsläppsbyggnader sådana byggnader som kräver mycket lite energi, producerar noll koldioxidutsläpp på plats från fossila bränslen och producerar mycket lite driftsrelaterade växthusgasutsläpp. I nollutsläppsbyggnader används så lite energi som möjligt och så utsläppsfri energi som möjligt, och inget fossilt bränsle alls.
- Statsrådets beslut: Statsrådets förordning om de numeriska värdena på energiformsfaktorerna för byggnader (valtioneuvosto.fi)
- Miljöministeriets förordning om nya nollutsläppsbyggnadens energiprestanda (Finlex.fi)
- Miljöministeriets förordning om förbättring av byggnaders energiprestanda till nollutsläppsbyggnader vid reparations- och ändringsarbeten (Finlex.fi)
Källa: Miljöministeriets pressmeddelande 8.10.2026